Hönsjakten

Igår följde jag med mamma, pappa och mormor till stan, 10 mil bort, och som vanligt är vi där precis hela dagen. Vi åkte 08.00 och kom hem 20.00, det är inte klokt. Man är så trött efter alla intryck, människor och förvånad över hur mycket pengar man alltid spenderar när man väl är där. Ändå tycker jag att vi bara handlar sånt vi behöver även om det ibland slinker med någon vacker skrivbok här eller där (jag älskar skrivböcker) eller något annat roligt. Så vi kom båda hem sent på kvällen och gick direkt till hönshuset för att stänga igen för natten, och vad hör vi om inte massa ljuvliga pip under Brynhilde. Idag på morgonen gick jag dit för att kolla läget och alla nio kycklingar hade kläckts under natten, vilken lycka. Jag lyfte ner mamma Brynhilde till en låda på marken och sen de små liven en och en, vilka dunbollar. Man blir så kär i dem, fina och små mirakel.

Det gick en stund och som av en händelse så jag räknade hönsen och det fattades en, har tillbringat resten  av dagen att genomsöka området efter den saknade svarta madammen. Under sökandets gång så finner vi (jag, pappa och brorsan) ett näste under en plåt i skogskanten, åtta ägg däri och sen ytterligare åtta spridda runt om på marken. Då jag inte vet hur länge de har legat där så blir det komposten för dem, sabla lurhöns. När jag sen räknade hönsen igen var de fulltaliga, jag undrar om hon har en lega någonstans eftersom hon var borta så länge.

Resten av helgen kanske blir höns stake-out, mysteriet ska lösas, eller så har vi kanske en till kull med kycklingar om tre veckor..