Ensjölokarna

Naturskyddsföreningen Berg anordnade i Lördags en tur till  Ensjölokarna , ett 96 ha stort naturreservat som inte ligger så långt från Ljusdal. Då vi har köpt ett nytt tält, från Hilleberg, som vi ville testa så packade vi ihop våra prylar på fredag eftermiddag och körde iväg. Som vanligt ser det ut som om man ska vara borta i flera veckor och inte bara en natt. Det är så mysigt att sova i tält, det blir som en helt egen värld. Skogen var helt fantastisk, stora grova träd på ca 2 m i omkrets, och mycket liggande och stående död ved. Det kändes lite hotfullt först när vi kom dit, som om skogen inte ville ha oss där, men det gick över så småningom, kanske kände skogen att vi inte ville något illa.

På lördagen anslöt sig mer folk och vi spenderade några timmar vandrades i skogen och tittade på hotade arter, beundrade storleken på träden och kände kärlek över att det finns så mycket skönhet i vår värld. Jag blir väldigt betryckt och ledsen när jag tänker på hur fattigt det är i våra "vanliga" skogar när man ser en skog som denna.

Brynhilde och kycklingarna är mer och mer ute och barnen är väldigt framåt. De vet att jag brukar komma med mat så de kommer mig till mötes. De har så pass mycket självförtroende att de äter och hoppar upp i handen. Den här kullen är mycket mer orädda, men det kan bero på att jag som sagt matar dem direkt ur handen, det gjorde jag inte förra året. För några dagar sedan så kom lilla familjen och Frasse satt bredvid mig på bänken, när de närmade sig så hoppade han ner och kröp ihop i "jaktposition". Brynhilde gick direkt i försvar, burrade upp sig och jagade iväg Frasse, roligt att se.