Gotlandskaniner

Vi har länge tänkt att vi ska skaffa kaniner till gården då de är bra självhushållningsdjur, har en t.ex. två honor och en hane så kan en äta en kanin i veckan, krasst sett. Jag har en högstadieklasskamrat inte långt härifrån som nu säljer Gotlandskaniner (GK) med genbanksintyg. Det är perfekt eftersom vi tänker försöka ha så mycket lantraser som möjligt på vår gård. Det enda som är minus med detta är att en måste betala medlemskap till en hög olika föreningar för att få vara med. Nu är vi till exempel med i Svenska lanthönsklubben och måste gå med i Föreningen gotlandskaninen, alla lantraser har en egen förening. GK är en av de två svenska raser som utvecklats ur den svenska lantraskaninen. Den andra är Mellerudskanin. Först var jag inne på att skaffa mellerudare men efter lite efterforskningar så verkar det som om GK klarar kylan bättre än mellerud, vilket känns som ett krav för oss. GK blir som vuxen mellan tre och fyra kg tung. Igår hämtade vi mina gamla burar och dem har jag nu skurat av eftersom Mathias hämtar kaninerna efter jobbet idag, spännande.

Våra kycklingar växer och häromdagen fick Agda sin kyckling, hon låg ju på två ägg men det ena blev ingenting. Förra året var hon en supermamma men det första dygnet kändes väldigt oroligt. Hon trampade på den lilla flera gånger och åt upp all mat jag försökte ge hennes kyckling, jag var fly förbannad. Mot eftermiddagen igår verkade det lugnare och nu visar hon faktiskt vart det finns mat, även om hon äter upp större delen själv. Jag håller alla tummar och tår för att ungen ska överleva.

Detta innebär att vi har Blenda med sina 1.5 veckors kycklingar samt Agda med sin nya boendes i lådor på golvet i hönshuset, plus nio ungdomar som ännu inte är vuxna nog att sitta med de de andra på pinnarna om nätterna. En hel massa folk på golvet. Nästa gång vi ska ha kycklingar så måste vi ha byggt en särskild bur så att mamma och barn får äta i fred. Nu blir det ofta så att de andra vuxna/halv vuxna jagar bort småttingarna och äter deras mat. Vi ska inte heller ha flera kullar samtidigt, det blir för rörigt. Det funkade OK med Brynhildes och Blendas kullar eftersom Brynhildes hann växa upp så pass mycket innan Blenda fick sina, dvs de behövde inte längre ha en låda att sova i utan började sova på en lägre pinne. Men att ha två småbarnsmammor samtidigt känns lite drygt.

Tyvärr känns det inte som att man har samma kontakt med Blendas kycklingar som vi hade med Brynhildes. De vill inte alls äta ur handen eller komma fram som de andra gjorde, jag vet inte vad jag har gjort annolunda.