Gotlandskanin

I pamfletten "Gotlandskaninen" skriver Hans Falk att tam kaninerna härstammar från vildkaninerna runt medelhavet. I Sverige fanns det inte så mycket tama kaniner förrän under krigsåren när maten var knapp, då insåg folket fördelarna och nästan varje kolonilott fick en egen kaninuppfödning. På 60-talet trodde man att den svenska kanin-lantrasen var utdöd, men sedan visade det sig att det fanns besättningar kvar på framförallt Gotland, därav namnet.

Våra planer är att någon gång bli relativt självhushållande och kom fram till att kaniner är ett bra nästa steg efter höns. Vi valde Gotlandskaniner dels för vi är intresserade av att gå med i genbank för att bevara rasen men också för att det är den kanin som funnits i Sverige och också då klarar vårt klimat bättre. Först ville jag ta Mellerudskanin som är Sveriges andra lantraskanin, men efter lite efterforskning så ändrade vi oss eftersom mellerudaren verkade mer känslig för kyla.

Lantraserna verkar allmänt vara härdigare och inte lika utsatta för sjukdomar. Vi ger våra kaniner endast hö och när det är riktigt kallt ute, lite helt korn. Kvistar av olika slag som tall, gran och sälg. Ibland bjuder vi på morötter, äpplen och knäckebröd, men det är inget vi har gjort till en vana. Vi köpte en saltsten åt dem och då köpte vi "Fårsaltsten" som inte bara har salt utan olika mineraler också.

På sommaren har vi vattenflaskor med nippel men nu på vintern har vi tunga keramikskålar i två uppsättningar så vi kan byta till nytt vatten morgon och kväll. I somras drack Lumi dåligt ur vattenflaskan så jag vet inte hur vi ska göra till sommaren.

Till sommaren ska vi försöka ta kull på Aino, för att ta kull på Lumi så måste vi hitta en till hanne eftersom Jussi och Lumi är syskon.