Hösten har varit hektisk, och inte bara för allt jobb med djuren, utan för att jag har rest en del. I oktober hade jag och mina vänner bokat en weekend I Budapest, ett tag efter att vi bokat denna resa fick jag reda på att jag kommit med på en studieresa med min gamla skola som skulle gå till Parma. Det blev alltså så att vi for iväg till Budapest en torsdag, på söndag när vi kom tillbaka och mina vänner for hem sov jag över på hotell på Arlanda för att på Måndag morgon flyga mot Parma. Jag som aldrig reser någonstans kände mig rätt överväldigad. Senare I November åkte jag och Mathias till Vasa, dels för att hälsa på hans fina familj men också för att vi blivit inbjudna till att medverka I Strömsö, ett finlandsvenskt tv-program.

Men first tings first, Budapest.

Vilken stad och vilken arkitektur, det finns så mycket vackra byggnader och broar att titta på och det verkar vara ständig liv och rörelse I staden. Vi lyckades hitta väldigt bra mat alla dagar förutom en och det var inte alls så dyrt, drycken var också prisvärd och de hade bra husets viner. Vi bodde på ett ställe som vi bokat via Airbnb, det var väldigt prisvärt och det var en fin lägenhet, frukost hade vi på egen hand I det lilla köket.

Vi besökte ett av stadens thermalbad, Szécsény, och det var en spännande upplevelse. Vi förstod inte riktigt hur det skulle gå till, alla skyltar var på ungerska och vi hittade ingen som kunde förklara, därför gick vi och doppade ner oss lite varstans I olika pooler. Säkert hade de olika poolerna olika verkan och så vidare men det kunde vi inte lista ut, det vi fattade var iaf att de hade olika temperaturer, från 18 plusgrader till 40 plusgrader. Vid hemkomst hittade jag hemsidan för badet, den fick vi inte upp på plats, hade nog varit bra att fått fram den och kollat på den innan vi åkte dit. 

Vi besökte också stadens fina saluhall, Nagy vásárcsarnok , ett myller av människor som vandrade runt bland chark, grönsaker, paprikapulver, gåslever och krimskrams. Det finns flera våningar varav bottenvåningen är för kött, grönt och annan mat och övervåningen har massa små matstånd, en restaurang och fullt av små stånd med prylar, tänk turistshoppar. Vi åt faktiskt lunch på restaurangen och maten var väldigt bra, hemlagad goulash och hemlagad korv och så vidare, medan man åt spelade ett husband svängig Balkan music med bland annat fiol.

Mycket shopping fanns det såklart, men ni kan ju gissa vad jag hade fulla väskan med? Jo salami från saluhallen!

Det hemska med staden var hur mycket människor som bodde ute på gatorna, och säkert är det så i alla de större städerna, bara att vi på vischan inte ser det, vi bodde lite utanför centrum och dit sökte sig också alla dessa människor utan hem. Det är så fruktansvärt svårt att tänka sig in i deras situation och hur lyckliga vi är som har ett hem att komma till. I samma veva vi var där hade man också fått igenom en lag som gör att det är förbjudet att sova på gator och i parker, alltså är det olagligt att vara hemlös. Lagen har fått mycket kritik av bland annat EU som anser att den bryter mot Eus värderingar om mänskliga rättigheter.

Over all var det en fin resa med fina vänner.

Efter en natt på Arlanda for jag vidare mot:

Parma

Vi var en grupp på 7 personer som for iväg, vi var med i ett projekt, Erasmus, som bidrog till halva resan och vi fick betala andra halvan själv. Vi åkte till Parma och regionen de kallar dell´emilia, här har de flera ”skyddade” produkter såsom parmegiano reggiano ost, det finns en annan region som gör Gran Padano parmesan men enligt dom i Parma så är den inte alls lika bra eftersom de inte har samma krav på djurhållning och vad djuren ska äta. Här i dell émilia var korna tvungen att i kanske ett år äta av höet, och endast torrt hö inget ensilage, de odlar där i området för att ens få ge då exempelvis mjölk till deras parmesan

Första dagen när vi landade i Parma så  började vi direkt med att åka till en vingård och se deras tillverkningslokaler och såklart ha vinprovning. Kanske inte optimalt för ett gäng som nyss landat, dessutom försenat, och inte hade hunnit äta någon middag. Men gott var det och de hade flera olika sorter de tillverkade. Gården hette Lamoretti och var ett förhållandevis litet ställe.

Emilia Romagna regionen är känt för sitt Lambrusco, alltså ett mousserande rödvin, så himla gott! Jag köpte med två flaskor av två olika sorter men jag ångrar så här i efterhand att jag inte fick med mig fler flaskor av deras Lambrusco. Har ni inte provat så gör det, tyvärr har de bara ett sorts Lambrusco på systembolaget här i Sverige och det är inte alls lika gott.

Vi bodde på ett fint litet B&B, cancabaia, utanför Parma, trevligt värdpar och superbra frukost.

Efter den första vinprovningen avlöste studiebesöken varandra, vi fick se tre olika Parmegiano Reggiano tillverkare, en liten och två större. Sen besökte vi olika charkställen, ett litet, ett mellan stort och ett jättestort, det stora sa att de ansåg sig vara litet, men när man får in 2000 grislår varje fredag så tror jag nog att det ska anses vara rätt stort! Bäst var väl ändå att få provsmaka, på varje ställe hade de dukat upp med ost eller chark (eller ost & chark) och självfallet vin! Vin vin vin på varje ställe, jag klagar inte, gott vin till både lunch och middag är det inte ofta man har, men det var rätt skönt att komma hem och dra ner på alkoholkonsumtionen igen.

En av dagarna tillbringade vi på en stor matlagnings/kock skola, ALMA, tänk svenska grythyttan deluxe, tänk er folk som springer omkring och säger “yes chef”. Vi fick vara med och laga typiska matätter för området, så bland annat åt vi råbiff på häst och hemma gjorda tortellinis. utsökt.

Vi hann också med en stadstur till Parma, mycket fint att se där också med byggnader och gamla kyrkor. Man kan väl säga att jag var rätt nöjd när jag äntligen landade hemma i Jämtland igen, mätt både på upplevelser och parmesan/kallskuret. I väskan hem från Parma hade jag 2.5 kg parmesan, kallskuret och några flaskor vin.

Vasa

Sist men inte minst reste jag och Mathias i november till Vaasa, tidigare i höstas fick vi inbjudan till att medverka i Tv-programmet Strömsö. Vi for iväg lite tidigare för att kunna träffa Mathias familj också. Kvar hemma blev alla djur som min familj tog hand om, det är så tur att vi har dem så man i alla fall ibland kan åka iväg på nånting. Som vanligt blev det en jättetrevlig resa, träffa familjen och vänner. Vi fick även oss en helgtur till Helsingfors med Mathias mamma och bror, så roligt att äntligen få se Helsingfors, det hade jag sett fram emot. Tyvärr var det knökfullt på Original Fazer café hela helgen så det missade vi, tydligen så är det ”ett måste” när man besöker staden :) Men vi sightseeade och fick se lite olika kyrkor, saluhallen såklart och så åt vi en massa gott.

I slutet av vår vistelse besökte vi Strömsö, så nervös jag var, en helt ny situation. Alla var hur trevliga som helst och en tjej i sminket flätade mitt hår, måste lära mig det!, allt jag kan göra är såna vanliga flätor. Det tog en hel dag, det blev en hel del pauser för de skulle mecka med utrustning och det skulle tas närbilder. Så i princip kan man väl säga att vi satt och småpratade med Lee och Elin medan vi hantverkade en hel dag, trevligt! Kändes inte alls pressat eller nervöst när vi väl satt där med dessa härliga kvinnor. Ett minus med dagen var att jag hade en mensvärk som inte var av denna värld, typiskt den första på väldigt länge. Till hjälp fick jag en flaska med varmvatten att ha i knäet som vi sedan dolde med en väldigt snygg sjal, den hade jag kunnat tagit med hem, ursnygg färg och ull dessutom!

Till inspelningen har de dessutom gjort en foto-artikel om oss med bilder som vi har bidraget med från vårt arkiv.

I efterhand var jag väldigt nervös över att vi skulle ha sagt nåt dumt, men det har dom i så fall klippt bort i slut-editeringen. Resultatet blev inte alltför pinsamt!

 Artikeln i Yle Strömsö

Tv programmet Strömsö här

Allt gott /Tova

I pamfletten "Gotlandskaninen" skriver Hans Falk att tam kaninerna härstammar från vildkaninerna runt medelhavet. I Sverige fanns det inte så mycket tama kaniner förrän under krigsåren när maten var knapp, då insåg folket fördelarna och nästan varje kolonilott fick en egen kaninuppfödning. På 60-talet trodde man att den svenska kanin-lantrasen var utdöd, men sedan visade det sig att det fanns besättningar kvar på framförallt Gotland, därav namnet.

Våra planer är att någon gång bli relativt självhushållande och kom fram till att kaniner är ett bra nästa steg efter höns. Vi valde Gotlandskaniner dels för vi är intresserade av att gå med i genbank för att bevara rasen men också för att det är den kanin som funnits i Sverige och också då klarar vårt klimat bättre. Först ville jag ta Mellerudskanin som är Sveriges andra lantraskanin, men efter lite efterforskning så ändrade vi oss eftersom mellerudaren verkade mer känslig för kyla.

Lantraserna verkar allmänt vara härdigare och inte lika utsatta för sjukdomar. Vi ger våra kaniner endast hö och när det är riktigt kallt ute, lite helt korn. Kvistar av olika slag som tall, gran och sälg. Ibland bjuder vi på morötter, äpplen och knäckebröd, men det är inget vi har gjort till en vana. Vi köpte en saltsten åt dem och då köpte vi "Fårsaltsten" som inte bara har salt utan olika mineraler också.

På sommaren har vi vattenflaskor med nippel men nu på vintern har vi tunga keramikskålar i två uppsättningar så vi kan byta till nytt vatten morgon och kväll. I somras drack Lumi dåligt ur vattenflaskan så jag vet inte hur vi ska göra till sommaren.

Till sommaren ska vi försöka ta kull på Aino, för att ta kull på Lumi så måste vi hitta en till hanne eftersom Jussi och Lumi är syskon.

Vad ordet "Rugguggla" innebär vet man först när man har haft höns ett tag. Våra kära hönor har nu börjat byta fjädrar inför vintern och det ser ut som vi skurit sönder en dunkudde i deras hage. Stackars Dagny är naken över hela bröstet och små pennstumpar har börjat växa ut igen, lite igelkotts känsla, och tupparna har inga vackra stjärtfjädrar kvar att skryta med. Det ser väldigt lustigt och det är roligt att följa deras pånyttfödelse. Tyvärr får de fortsatt stanna i sin hage eftersom en stor hök verkar ha bestämt sig för att flytta till byn, när vi var borta såg mamma, förste hönsvakt, en stor fågel som satt och spanade på dem i buren. Jag blir så arg. Känns hopplöst, jag vill ju ha dem fria och runt mina fötter, inte instängda i en trång hage utan gröngräs och insekter.

Jag, Mathias och vovvarna for iväg på en höstsemester, med slutmål Abisko, ungefär hundra mil från oss. På väg upp stannade vi till hos en vän i Jokkmokk och sov över så vi kunde fortsätta nästa dag och likadant på vägen hem. På så sätt blev det fyra timmar bil ena dagen och åtta timmar nästa dag. Ni skulle tro att jag är trött på att sitta i bilen nu!

Vi promenerade runt Abisko och gick en tur till Trollsjön, Geargevagge. Jag har fortfarande en del bekanta kvar i byn som vi hälsade på och vi bodde med en vän som nyligen flyttat dit för att arbeta som lärare på byns skola. Vi hade rätt tur med vädret och fick tillochmed se ett fint norrsken vår första kväll. När vi for tillbaka stannade vi till i Muddus Nationalpark och gick till Muddusfallet i strålande solsken, ca fjorton km tur och retur.

Det var hemskt roligt att fara upp igen, det var länge sedan jag sist var där. Jag arbetade en sommarsäsong i receptionen på Abisko turiststation och sedan någon vintermånad i disken. Jag har bara roliga och fina minnen därifrån och längtar ibland tillbaka till den bubbla vi levde i.

Bara dagarna innan vi for iväg råkade en av hönorna ut för en olyckshändelse. Jag och Mathias satt nät på nya hönsburen och balanserade på en stock, när vi klev av den och den vickade tillbaka hade en nyfiken höna stoppat in huvudet där emellan. Hon fick ett rejält slag mot huvudet och låg som död ett tag. Vi la henne i en låda och nästa dag hade hon piggnat på sig och var ute och åt med de andra. Medan jag iakttog henne började hon vingla och såg allmänt tussig ut så vi bestämde oss för att ta bort henne. Det var så himla tråkigt och framförallt onödigt, fina Daisy. Så nu ligger vi alltså fem hönor back, fyra till höken och en till oss, det känns som om vi snart bara har tuppar kvar där ute.

Vi får hoppas på att våren kommer fort och att vi får många nya kullar med kycklingar!

Blåklinten har äntligen börjat blomma, tyvärr verkar det som om ringblomman har blivit lite kvävd av blåklinten. Inte alls smart av mig att blanda dem hejvilt, men tänkte att det skulle bli fint. Nästa år ska ringblomman få ett eget land, jag måste ju få så pass mycket att jag kan göra lite ringbloms-olja, i år blir det nog väldigt lite olja tyvärr. Jag har plockat kamomill blommorna och ska även göra en kamomill-olja, men det är lite samma där, hönsen har ätit/trampat ner en del och sen har den växt dåligt. Jag verkar haft ett dåligt växtår när det kommer till örter och ätbara växter. Blåklinten och prydnadsblommorna växer som attan men inget annat, morötterna, dillen, salladen och persiljan har det som inte blivit nåt av heller, trist! Jag måste fixa ett riktigt trädgårdsland med rejält staket så inga andra djur än jag själv kan ta mig in.

Kycklingarna växer och blir stora, nu är det bara Agdas lilla ensamma kyckling som går med mamma fortfarande. Blenda övergav sina för dryga två veckor sedan och sover nu på pinnen med de andra vuxna, barnen ligger kvar i lådan än så länge eller sitter längst ner på pinnen närmst golvet. Jag längtar lite tills småbarnsveckorna är över så man får se hur de ska se ut och hur många som blir tuppar/höns. Av ungdomarna så tror jag att i allafall fem stycken blir höns och minst tre är tuppar, en är det fortfarande lite osäkert med. De fem yngre kan man inte alls se ännu vad de ska vara för något, den som lever får se.

Vädret är väldigt omväxlande, i ena stunden tryckande hetta och sol, i andra så regnar eller åskar det. Vi har ännu inte fått tillräckligt med hö och jag undrar när vi ska få en tre fina dagar i rad så vi ska hinna få upp en hässja, någon som är vädergud? Nu när vi dragit på oss två kaniner, och i september kommer få två till, så måste vi helt enkelt få till mer mat åt dom. Häromdagen låg jag på golvet hos mamma och pappa och hade ångest över allt som ska göras, och det känns som att när jag har många projekt så blir inget klart. Virrpanna!