Får och getter har alltid funnits med i min livsplan, inte så många men några stycken av vardera. Husbehovsfår/getter till sällskap, mat och ull. Jag ser framför mig att de ska tillföra gården mer substans och frid på något sätt. Med malande mular ska de äta oss ur huset och vi ska älska det. Jag funderar på att gå någon kurs för smådjur, dels finns det en om mjölkande smådjur på Torsta Naturbruksgymnasium, de har också en fårkurs som låter spännande. Tror inte att jag hinner med det nu på direkten, men det får blir en framtida "att göra".

Jag är väldigt inne på Helsingefår, ett allmogefår eller svensk lantras. Texten nedan är från föreningen svenska allmogefår.

"Ullen är mycket varierande och går utmärkt att spinna och tova. Den kan vara lik finull men är oftast av ryatyp eller gobeläng och det kan även finnas olika typer av ull på ett och samma får. Svansarna är vanligtvis korta och ofta ullfria men kan även ha längre lockig ull. Baggarna har ofta grövre manhår på hals och bog och detta kan ibland även förekomma på tackor.

Helsingefåren blir ofta mycket trevliga och tillgivna mot sina ägare men kan vara lite avvaktande mot främlingar. Slybete prioriteras framför gräsbete och fåren är därför utmärkta som landskapsvårdare på kalhyggen och skogsbeten."

Passar ju bra att de är mer sly-ätare eftersom vi bor på ett ställe utan mycket ängar och dylikt. Dessutom tycker jag att de verkar trevliga och de har ju jättefina pälsar tycker garvaren i mig. Det är många som kommenterar att jag borde skaffa Klövsjöfår eftersom jag bor i ett område där det funnits många av den rasen, men jag känner mig obstinat. Helsingefår tilltalar mig mer.

Vad gäller getter vill jag nog skaffa Jämtgetter. Föreningen för allmogegeten skriver; "Jämtgeten är en oförädlad lantrasget med anpassning till fäboddrift. Den var förr vanlig i framförallt Jämtland och Härjedalen. Det som i första hand skiljer den från den sydligare allmogegeten är just anpassningen till det nordliga klimatet, bete och foder."

Min erfarenhet av getter är bland annat från Långbuan, en fäbod i Oviksfjällen. Här hade vi en get som var tokig i messmör. När vi hade kokat mesen klart satte vi ut den på kylning i ett vattenkar. När jag står där och rör i den för att den ska kallna så ser jag någon sticka fram sitt huvud bakom ett hus. Geten, vars namn jag inte minns, stod och lurade bakom hörnet. Jag ropade åt henne att sluta med det hon höll på med för jag såg henne minsann. Hon försvann bakom huset och jag rörde vidare. När jag var klar lämnade jag mesen i karet för att bli helt kallt och började gå iväg, då ser jag en rörelse bakom ett annat hus, på motsatta sidan. Geten har alltså gått runt hela fäboden bakom mig och gömt sig bakom en ny knut på andra sidan gården. Hon väntade tills jag rest mig upp och börjat gå iväg innan hon stack ut huvudet för att kolla läget.

Min erfarenhet av getter är alltså att de är luriga och har en stor dos av personlighet och egensinnigt lynne. Får har jag inte lika stor erfarenhet av så det känns spännande. Mitt enda bekymmer är hur vi ska fixa med hö till vintern. Köpa eller försöka fixa själva?