Jag har inte pratat så mycket om det men jag har nu gått en termin på Eldrimner Nationellt resurscenter för mathantverkare och YH utbildningen Mathantverk med inriktning Hantverksmejerist. Det finns också inriktningarna chark, bröd och Bär frukt grönt som man kan välja på. Det är en ett-årig utbildning med 20 veckor teori och praktiskt på skolan och sedan 20 veckor praktik på olika företag. Nu har jag genomgått halva utbildningen och när man ser tillbaka så har tiden gått väldigt fort.

Utbildningen har endast haft denna 1-åriga kurs i 3 år/omgångar och har utbildat 67 personer under dessa tre läsår. Jag har upplevt både positivt och negativt med skolan, lite barnsjukdomar skulle man väl kunna säga, men det förbättras under tiden vi är här och från varje omgång som dom kör. Men absolut är det mest positivt jag har att säga om skolan, utbildningen och lärarna. Dessutom har jag en fantastisk klass.

De har börjat en ny antagningsomgång nu så skynda sök om ni tycker att det verkar vara kul. Min klasskompis Jennifer som också har valt mejeriinriktning har skrivit en kort artikel om klassen som du kan läsa här.

Nu är jag tillbaka i klassrummet efter jullov och en praktikperiod och har inte sett mina klasskompisar sen den 21 december, så nu var det dags. Vi kör en vecka med produktionsteknik, alltså varje grupp är i sitt produktionskök och kör sin inriktning. Vi har bland annat gjort smör och kvarg och fruktbärgrönt har gjort bärgodis och ska gå igenom öltillverkning. Sen har vi teori tillsammans alla inriktningar i två veckor och sedan har vi ännu en vecka produktionsteknik och sen ajöss ut på en 5 veckors praktik igen. Även våren kommer bara swisha förbi.

Min största och bästa lärdom från denna utbildning hittills är detta: det är inte så himla noga hur du gör, det blir ost i alla fall. Varenda praktikplats och varenda föreläsare har gjort på så totalt olika sätt, har olika filosofier hur man ska bryta, röra, forma och ändå får de fram bra ostar. Jag har satt det här hantverket på en piedestal och varit så jäkla rädd och tyckt att allt är så svårt, men det är det inte. Absolut är det viktigt med hygien och att det inte kommer med några dåliga bakterier, men inte så att man ska vara nervös för hela grejen.

När jag tänker på mina planer och framtiden blir jag helt upprymd, det känns helt fantastiskt att ha alla dessa planer och att snart få ta tag i dem på allvar. Känner mig helt redo att börja experimentera i köket på egen hand.

Allt är gott,

Tova

Förr hade många gårdar tillgång till ställen som kallas för Fäbodar. Man använde fäbodarna för att avlasta de ansträngda betena kring byn och för att djuren inte skulle äta upp vinterfodret. Man har länge använt fäbodar i norden och de tidigaste resterna är från Norge från ca 2000 år sedan. I finsk-ättlade Tornedalen kallas fäbod för Kentää. Det var vanligt att man hade två olika fäbodar dit de gick med sina djur, en för höst och vår som låg ca 5-6 km från gården och en fäbod för sommarbruk som låg ca 15-16 km bort. I mitten av juni gick de till vår/höstfäboden och i mitten av juli tog de djuren och gick till sommarfäboden, där stannade man ca 5 veckor innan vandringen tillbaka till vår/höstfäboden. Fäbodsommaren pågick i ca 3 månader. Man utnyttjade också fäboden till boende vid jakt och liknande efter att pigorna gått hem för året.

Pigorna skickades ensamma upp på fäbodarna för att sköta djuren, det var ofta brukligt att vara två stycken så att de kunde turas om med sysslorna. Dagarna var långa, man klev upp runt 4 för att börja med sysslorna och för att morgonmjölka. En piga vallade sedan ut djuren på skogen, man gick aldrig sysslolös och hade alltid med sig sin stickning. En ko går ca 4km innan de vänder och går hemåt igen för att hinna hem till kvällsmjölkningen, under hösten kan det vara svårare att få hem kossorna när svampen börjar växa. Kor älskar örsopp, därför kallas svampen också för kosopp. Den andra pigan har under dagen förädlat mjölken till ost, smör och mese (messmör) för att den ska hålla under längre tid.

Var man ensam på fäboden släppte man ut djuren och de fick valla sig själva, eller att man följde dem en bit på vägen och sedan vände hem igen. Ledarkossan tog då över kommandot och med sin klocka ledde hon flocken. När det var dags att vända hemåt kunde fäbostintan locka på djuren genom att kula. Kauking (uttal: ['köukiŋ]) heter det i Jämtland och Härjedalen som har tagit efter det norska uttalet. Kreaturen har lärt sig att när man har sjungit/spelat hem dem så får de någonting gott, till exempel hö eller kraftfoder. Förr kokade de ihop en soppa som innehöll diverse men bland annat kornrester som de fick när de kom hem. Kulning har också använts som ett kommunikationsmedel mellan de olika fäbodarna på skogen, man ropade vissa toner som betydde olika saker; allt bra här, behöver hjälp osv.

För att lyssna på lite kulning kan du klicka här. Annan vallmusik man använde för att locka på djuren är Kohorn (börjar spela runt 1.40 ) och Näverlur.

Fäbodbruket var på sin höjdpunkt mellan år 1870 och 1920, numer finns det inte alls många fäbodar i drift, men det finns entusiaster som håller igång, främst i Dalarna men även här i Jämtland. Våra vänner brukar till exempel Östa Arådalen på somrarna.

Fäbodbruket och dåtidens jordbruk har förvandlat landskapet och många växter, insekter och djur är beroende av den fortsatta hävden. Tar vi till exempel Jämtlands landskapsblomma Brunkullan så växer den endast på öppna och brukade ängar, där bonden gått med lie och djur har betat, samt ogödslad mark. Det är likadant med en mängd olika växter och svampar som nu håller på att försvinna på grund av det ändrade jordbruket. Minns ni ängarna från förr med blåklockor, skogsklöver, prästkrage, ormrot, kattfot osv?. När man slutar slå och sköta ängarna växer landskapet igen och gräs, älggräs, midsommarblomster och annat tar över, samma när bönderna plöjer sönder marken, gödslar och sår. De rika örte ängarna kräver ”fattig mark” när det gödslas slutar örterna att växa och när växterna försvinner, försvinner också fjärilarna och andra insekter.

För mig är fäboden i allra högsta grad levande och närvarande. Vi bor på en och jag har alltid drömt om att ha ett fäbodbruk, djuren, livet nära jorden och förädlingen av mjölken. Det här är något som engagerar mig och jag tycker det skulle vara fantastiskt roligt om vi kunde få till en fungerande fäboverksamhet här.